Bysans historia

Det finns flera anledningar att åka till Paris om man är intresserad av Bysans. Här ligger Sainte-Chapelle som byggdes på 1240-talet för att härbärgera Kristi törnekrona och andra reliker från Konstantinopel, hit kom en av Bysans sista kejsare vid 1400-talets början och bodde i Louvren som franske kungens gäst, och här ryms i Bibliothèque nationales samlingar mängder av grekiska och bysantinska handskrifter. Dessutom har den franska bysantinologin en lång tradition, vilket innebär att Paris har flera institutioner där man sysslar med forskning om Bysans och dessutom ett av Europas bästa bibliotek på området.Det som framför allt lockade mig när jag valde plats för min utlandsvistelse var dock ett relativt nytt centrum för bysantinska studier vid École des Hautes Études en Sciences Sociales (EHESS), Centre d’Études Byzantines, Néo-Helléniques et Sud-Est Européennes.

Centrets föreståndare och professor, Paolo Odorico, har byggt upp en dynamisk miljö med ett livligt seminarium, en forskarutbildning och ett nystartat mastersprogram i bysantinologi. Seminarierna och undervisningen bygger till stor del på löpande inbjudningar av etablerade bysantinologer som får stanna en månad i Paris och ge seminarieserier om sina specialområden. Utvalda föreläsningar publiceras i serien Séminaires byzantins som ges ut av förlaget Les belles lettres. På det hela taget är centret en mycket stimulerande plats med en ovanlig ämnesbredd och mångfald. Under läsåret 2009-2010 gavs det till exempel seminarier och kurser om så skilda ämnen som nya arkeologiska fynd i Istanbul, erotiska texter och bilder i Bysans, senantik och bysantinsk diplomati, samt nygrekisk litteratur. Och det är bara ett axplock.

Men att arbeta med Bysans är inte bara att arbeta med gamla texter, bilder och föremål. Europas historia är tätt förbunden med Bysans historia, och de frågor vi nu ställer oss om Europas utveckling är frågor som också berör den bysantinska dåtiden. Kan eller bör Turkiet ingå i den europeiska unionen? Kan situationen på Balkan förbättras och kan man uppnå stabil fred i området? Kan man finna en rättvis och hållbar lösning på den cypriotiska frågan? Dessa frågor gör det nödvändigt att betrakta Bysans också i en nutida kontext, för kunskapen om Bysans – och inte minst synen på Bysans genom tiderna – är en viktig utgångspunkt för att förstå situationen på Balkan och i Östeuropa. Därför är det viktigt att bysantinologer inte bara arbetar i Paris välförsedda bibliotek utan också besöker bysantinsk historisk mark och diskuterar Bysans ställning i det nya Europa.

I november 2008 hade jag förmånen att under en vecka leda ett nordiskt forskarseminarium i Grekland och där besöka platser som spelat en avgörande betydelse i Bysans historia och inte minst för dess relation till Väst: Thessaloniki med sina många kyrkor, klostret Hosios Loukas inte långt ifrån Athen och ruinstaden Mistras på Peloponnesos. (foto Hosios Loukas av Ragnar Hedlund, 2008.)

Det är viktigt att kunna se den historia vi studerar också ur ett nutida perspektiv, och det är Bysans påtagliga närvaro i det nya Europa som gör att bysantinologin känns så aktuell just nu: en tvär- och mångvetenskaplig disciplin som kombinerar en stor mängd material och olika synsätt, som behandlar historiskt avlägsna företeelser men som samtidigt säger mycket om var vi befinner oss idag. Vi som deltog i seminariet i Grekland kommer att arbeta vidare tillsammans i ett nystartat nätverk för att stödja både varandra och bysantologisk forskning i Norden, och själv kommer jag att fortsätta mitt samarbete med centret i Paris bland annat i form av en sommarskola för doktorander i juli 2010.

Mitt eget forskningsprojekt – en studie av ett bysantinskt författarskap vid 1100-talets mitt – har gynnats av såväl det fina biblioteket i Paris som kontakten med andra forskare. Men egentligen kanske det inte spelar så stor roll om man besöker Sainte-Chapelle i Paris eller Hosios Loukas i Grekland. Bysans är helt klart tillbaka i fokus, vilket kommer att märkas inte minst under 2010 då Istanbul – en gång Konstantinopel och huvudstad i den bysantinska riket – blir Europeisk kulturhuvudstad. Jag förutspår att fler europeer än nånsin då kommer att uppmärksamma Bysans, dess spännande historia men också dess nutida relevans.

Ingela Nilsson
Uppsala universitet