Körarbete vid Wesleyan University

Erik Westberg, Institutionen för musik och medier som ligger i Piteå men tillhör Luleå tekniska universitet. tillbringade höstterminen 2009 vid Wesleyan University, USA som stipendiat inom STINT:s program för Teaching Excellence. Här en intervju med Erik om arbetet, studenterna och musiklivet.

Berätta helt kort om Wesleyan University, Middletown, Connecticut
Universitetet har drygt 3.000 studenter och har ett fokus inom musikområdet på “World Music”. Under 60-talet undervisade John Cage, en internationellt banbrytande kompositör. Hans ande lever fortfarande kvar och det märks inte minst inom kompositionsutbildningen. WU ger doktorsgrad inom bland annat Music Ethnology.

Vilka var dina uppgifter vid universitetet?
Mina huvuduppgifter var att leda Wesleyan University Concert Choir (WUCC) samt att tillsammans med min kollega Angel Gil-Ordonez ge en dirigentkurs där både kör- och orkesterdirigering ingick.

Berätta om ditt körarbete vid WU
För första gången genomförde vi provsjungningar till WUCC. Vi hade ett 40-tal sökande och vi antog 20 sångare. Kören fick hög kvalité och fick en ny roll som musikalisk motor. Många av de sökande hade inte en västerländsk konstmusikalisk bakgrund. Många sjöng vid antagningsprovet musikaler, folkmusik, nationalhymner etc. Detta tillsammans med att studenterna kom från ett stort antal länder och kulturområden, gjorde att det blev en spännande dynamik i kören.

Ett av de roligaste minnena var när Musikhögskolans kammarkör och WUC gjorde en gemensam Julkonsert den 9 december i en fullsatt kyrka, Memorial Chapel, på universitetsområdet. Då ledde också min assistent, Tansel Han, delar av konserten.

Ser du någon skillnad på svenska och amerikanska studenter?
Studenterna vid WU var oftast två-tre år yngre än studenter vid Musikhögskolan i Piteå (PMH). Ofta har de svenska studenterna en förutbildning vid folkhögskola eller liknande. Mognadsgraden blir därför högre för de svenska studenterna. Det är också påtagligt att det vid ett Liberal Art College handlar om att universitetet “omhändertar” hela studenten, deras liv under fyra år. Studenternas allmänna uppfattning var att det kanske tar längre tid att hitta sin egen väg, men att förmågan att både ha ett djup och en bredd är essentiell. Mina kolleger menade att utbildningen gör studenterna till reflekterande och tänkande människor “Vi behöver medborgare som kan lösa problem och kan se sig själva i ett större sammanhang”.

Jag har förstått att du också gjorde ett stort antal resor?
När jag kom till WU gjorde jag en lista på ett antal mål som jag skulle uppnå. Ett av dessa var att få musikaliska upplevelser och erfarenheter samt att skapa kontakter med andra universitet i USA.

Det var enkelt att ta pendeltåget till New York, en resa på 2.5 tim. Jag gick på drygt ett 20-tal kör- och orkesterkonserter, operaföreställningar, musikaler och balletter på Metropolitan Opera, Carnegie Hall, St Thomas Church etc. Kombinationen av musikaliska minnen och möten med dirigenter har gett en extra dimension av USA-vistelsen.

Jag hade också föreläsningar samt repetitioner vid Yale University, Boston University, Mount Holyoke College och Bowling Green State University.

Vilka erfarenheter har varit viktigast?
Erfarenheten att ha arbetat vid ett annat universitet gör att man ser sin egen arbetsplats på ett nytt sätt. Vid WU var jag mer av en pionjär, men kan vid PMH skapa konstnärliga produktioner av större konstnärliga format. Kanske ser jag på studenter vid Institutionen för Musik och Medier (MME) med nya ögon.

Jag tror att studenter inom musikområdet tjänar på att få kunskaper och nya insikter inom andra områden än just musik. Jag hoppas också att jag kan skapa intresse för att mina studenter kan göra egna internationella erfarenheter, något som skapar förutsättningar till insiktsfulla musiker och pedagoger.